Godkväll!...

Ja då vart det helg igen, tyvär så är det ju lite trist att helgerna går så fort. Men detta har hitills varit en riktigt lugn och bra helg, och jag har inte ens varit utanför dörren.

Det ' är så skönt ibland att bara inte göra något alls. Bara det man vill, och känner att man mår bra av.

Idag har jag stekt ostscnitzel till middag, barnen fick mos. Och jag har köpt typ ett dietris, med mindre kalorier än vanligt ris.

Det är hyfsat gott, smakar inte så mycket, men det är lite tuggmotstånd i och man kan ju krydda upp riset så blir det godare. Har även köpt dietspaghetti också.

Jag älskar ju pasta och ris och sånt, och det tycker jag skulle vara rätt tråkigt om man helt behövde avstå från det, bara för man vill äta lite nyttigare.

Jag gjorde min första jordnötsås till, och den måste jag säga blev riktigt god.

För jag vill ju försökta gå ner minst tio kilo till, men det får väl ta den tid det tar. Men jag försöker tänka mer på vad jag äter, har köpt nyttigare såser tillexempel som passar till det mesta.

Den som jag kör med just nu heter Racnch mayo, från början tyckte jag den var lite stark, men nu tycker både jag och min man att den är supergod.

Har ju gått upp något kilo här då jag var ledig i jul, men jag får försöka jobba på det. Är ju lättare då man kommer igång med den riktiga vardagen, med jobb och så rör man sig oftast mer än då man går hemma och drar benen efter sig hela dagarna  .

Och nu har jag nyss beställt fyra burkar till  ,

Det är lite dyrt typ 50 kr per burk. Men man kan ha den till tex hamburgare, tacos, och vad man känner för. Köper den just nu i stället för beanäsås.

Jag försöker kämpa med min bok också nu, fast det går trögt.

Jag hade ju först tänkt skriva om mig själv och mitt liv, men sen tyckte jag det var bättre att skriva om nån som kanske har haft liknande liv som jag, en annan huvudperson. Då kan man bre ut mer på detaljerna och slippa riskera att såra någon som kanske känner igen sig i berättelsen. och dessutom öka på spänningen lite mer.

Jag har börjat på andra kapitlet. 

Jag tänkte att om nån vill läsa det jag skriver och säga vad man tycker och så. Det är ju alltid bra att ha fler ögon, för själv kan man ju lätt bli lite blind, och jag missar kanske nåt som är självklart för någon annan, som inte jag tänker på, liksom. Då är det bara att höra av sig så kanske vi kan starta ett litet samarbete.

Nu blir det nog att titta på teve resten av kvällen, imorgon ska jag vara lite mer aktiv tänkte jag och träna.

Men nu vill jag önska ev läsare en trevlig kväll .

Hejsan svejsan!

Oj, vad tiden går. Jag minns att jag tänkte dagen före julafton, wow, jag har hela två och en halv veckas jullov, det är länge.

Men jag måste säga att tiden har gått väldigt fort, fast jag inte har gjort särskilt mycket. Men det har varit en rätt lugn och avkopplande tid ändå.

Jag har haft långa, sköna sovmorgonar, och stigit upp typ halv elva nästan varje dag. Och bara gjort vad jag vill, typ se teve, träna på min motionscykel, eller bara gått ut en prommenad med älsklingen ibland.

Och så har jag börjat träna med en sida som heter My Mowo.

Den kan jag rekomendera, det kostar visserligen 149 kronor i månaden, men man kan säga upp abboenmanget när som helst om man blir less på att träna med dom.

Och det är billigare än gym, och ändå varierad träning. Tyvär så är det ju ingen rekomendarsion att gå på gym just nu, så då passar det ju bra att träna hemma.

Det är så enkelt, jag brukar koppla min cromecast till vår teve i vardagsrummet, och så spelar man från mobilen, och sen är det bara att köra igång med träningen.

Sen finns det massor med olika träningspass att välja mellan, och har kört lite dans till schlager till exempel. jag älskar det passet, och ett annat där man tränar kondision och styrka.

Idag prövade jag box, det var rätt kul. Men jag med min artros klarar tyvär inte alla rörelser och så, så jag måste välja ut vilka videos som jag kännder att jag kan klara av, utifrån min rörlighet.

Men det finns många pass att välja mellan, och det roliga är att man samlar på sig medaljer, alltså inte riktiga medaljer, utan bara där, och sen då man samlat ihop ett visst antal efter hur många träningspass man kört så får man små belöningar.

När jag hade det förra gången så fick jag en godisbars, hem, den var väldigt god.

Jag har köpt hem ett par hantlar också, de är visserligen egentligen lite tunga för mig, 5,3 kg, men jag kämpar på, tar bara typ 15 reps åt gången och så vilar jag en stund och kör 15 till, så småningom räknar jag med att jag förmodligen blir starkare och orkar mer  .

Jag har dessutom gått med på en sida som är gratis  Joint Academy, heter dem, en slags artrosskola.

Den verkar väldigt bra, man har kontakt med en sjukgymnast, och så får man typ just nu är jag uppe i två rörelser per dag för att träna höften.

Hitills har det varit hyfsade övningar, har bara varit med i fem dagar ännu, programmet är i sex veckor. Och så får man lära sig mer om artros också.

Jag har börjat jobba ganska mycket med mig själv, ett bra tag var jag också med i en sida som heter Mendly. Den rekomenderar jag också, man får skriva med en psykolog.

Och jag tyckte faktiskt jag blev hyfsat hjälpt där, har lite mindre negativa tankar om sig själv, och jag har förstått mer och mer att det är bra att jobba mer med sig själv, och tänka på sig själv också, utan att känna skuld.

Och min man är så fin, han har stöttat mig i allat.

I alla projekt jag tagit mig för. Det är så härligt att ha en man som backar upp en, och som tror på en och låter mig göra sånt jag vill och mår bra av.

Det är ju så att ju bättre man mår, dessto mer kärlek och glädje kan man även skänka sin familj, tror jag.

Men om jag ska återgå till appen MEndly, som också är kostnadsfri, så är det ju ingenting för den som har riktigt akuta psykiska problem, då måste man ju söka hjälp via vården förstås.

Men nu börjar dess inlägg bli lite väl långt, och hoppas, om någon orkar läsa detta inte har somnat vid mobilen eller tangentbordet.

Nu ska jag snart gå och sova.

Hade tänkt börja vända tillbaka dygnet. I torsdags var jag faktiskt uppe klockan fem med min man. Men det blev bara en gång, och sen ville jag fortsätta njuta av min sovmorgon.

Men jag vet att det oftast brukar gå bra, på nåt sätt lyckas jag alltid kravla mig upp klockan fem. Så det ska nog gå på måndag också.

Dessutom är jag ändå glad att återgå till vanliga rutiner igen.

Natti natti eventuella läsare, och var rädda om er och tag hand om varandra  .

Godnatt  

Tänk vad tiden går fort, och mitt julov är snart över, bara en vecka kvar. Jag har inte gjort något särskilt alls, bara myst med familjen och tagit det lugnt.

Och förstås, ätit en hel del god mat och godis, men jag får ta mig en hårdkörare nu när julen snart är över.

Jag känner att det har varit skönt att vara ledig, samtidigt som jag naturligtvis också saknat jobbet och mina arbetskamrater.

Idag var jag och älskilingen ute på en prommenad, var typ 18 minus ute. Tur jag har både täckbyxor och en varmare jacka, men ansiktet är ju lite svårt att skydda trots att  jag har en halsduk som jag kan ha för ansiktet.

Nu har jag dessutom äntligen börjat komma igång med skrivandet igen, har blivit hela fyra sidor, plus att jag har fullgjort en del av min skrivskolans uppgifter, det går sakta men säkert.

Jag har ju ändrat lite i mina planer på boken. TÄnkte att jag skulle skriva om mig själv och mitt liv, men sen tänkte jag att det är bättre och skriva om någon annan, fast jag har delar av mitt liv i hennes bakrund och händelser, och dessutom är det ju lättare då att sväva ut lite mer, och allt behöver inte vara sant, och det förväntar man sig ju inte heller i en påhittad roman.

Om det nu blir så långt men, vi får se, Jag känner i allafall att det är roligt. Och med min nya dator går det betydligt bättre att skriva.

Jag har hunnit se tre bra julfilmer också på Netflix, i skrivandets stund så kommer jag inte ihåg vad de heter, men bra var de i allafall.

Imorgon blir det nog att stöka bort julen, kommer nog att sakna vår julgran, tycker liksom den är extra fin ikväll. Det är min dotter som har klätt den.

Jag måste försöka vända tillbaka dygnet igen, har blivit lite mer som mitt gamla jag, en nattmänniska, men det får jag försöka råda bot på.

Tex, nu tänker jag gå och lägga mig, godnatt och sov gott alla nattugglor, och jag hoppas att alla har haft en så bra jul och nyår som det går i dessa stunder.

Ta hand om er, och må väl.

Ja, det var ett tag sedan jag skrev nu, faktiskt. Det blev inte något mycker mer blogginlägg bara för att jag köpt en ny dator  .

Men snart, mina vänner har jag ett helt julov att se fram emot, typ två och en halv veckas ledighet. Jag undrar vad jag ska hitta på att fylla dagarna med då?

Alltid blir det någonting. Tänkte ta tag i min bok.

Jag håller ju på med min skrivkurs nu fortfarande, och jag måste säga att den är väldigt lärorik, får mycket att tänka på.

Jag tror faktiskt att mycket av det jag får lära mig i kursen, kan jag faktiskt ha nytta av i mitt framtida författarskap.

Min stora dröm är fortfarande att bli författare, men just nu känns det som en väldigt lång väg dit.

Men jag ska inte ge upp.

I hela mitt liv har jag tyckt om att skriva, ända sen vi fick börja skriva uppsatser i skolan. Fast jag hade och har fortfarande problem med grammatik och sånt eftersom jag ju blev underkänd i de flesta ämnena i skolan.

Men sånt går och träna tror jag, och den här skrivskolan är till stor hjälp med blandannat sådant.

Annars händer det inte särksilt mycket här, livet flyter på som vanligt ungefär och det är jag rätt nöjd med.

Jag har fått en trisskalender av min käre far, det var faktiskt fint av dem, eftersom jag inte har fått nån julkapp av dem på det senaste decenierna.

Det är spännande att skrapa en lucka varje morgon, fast hitills har jag inte vunnit ett öre. Jag har även en till kalender också, köpte på jobbet en bingolotto kalender för 100 kr, men den har inte heller gett mig någon tur ännu.

MEn skam den som ger sig  .

Tänkte avsluta med några ord i dessa coronatider:

Var rädda om varandra, ta hand om varandra, ge kärlek

till era närmaste, och säg snälla och berömmande ord.

ALla behöver vi någon typ av uppskattning, minsta

komplimang som kanske inte är så märkvärdig för en själv.

kan betyda allt för en annan.

Var inte rädd, att glädja andra människor, ge komplimanger,

om tillfälle ges, ett leende kan räcka för att förgylla någons

tillvaro, eller ett enkalt hej, hur är det med dig?.

Ge inte upp dina drömmar, oavsett hur lång tid de än kan ta,

för så länge man har hoppet och glädjen att vilja, och inte ge upp,

hur svårt det än kan vara.

Viktigt är att inte försumma din egen lycka och stolthet på vägen,

det är minst lika viktigt.

Om det någonstans just inte är den drömmen som är tänkt att bli,

finns det alltid någon annan. livet är egentligen fullt med valmöjligheter,

som man kanske inte tänkt på själv  .

Tro, hopp kärlek och respekt, tre viktiga ingredienser i livet.

Hejsan!

Ja, det var ett tag sen jag skrev nu, hade nästan glömt bort att jag har en blogg  . Nu är det äntligen helg, och det känns väldigt skönt med lite sovmorgon imorgon, ska jag säga.

Annars har jag inte något särksilt inplanerat.

Jag har köpt en ny dator, faktiskt. Tyckte att det var på tiden, då min gamla var totalt värdelös, och dessutom hade windows 8.

Jag märker en klar förbättring med denna dator, behändigare att skriva på och en betydligt bättre skärm.

Så den här datorn lär nog komma till mer andvänding.

Jag har anmält mig till en skrivskola på nätet, håller på just nu med första uppgiften. Så jag känner mig rätt inspererad.

Jag är rätt osäker på om jag verkligen kommer att skriva om mitt liv, eller om jag ska skriva om en person som haft liknande liv som mig , men då kan jag sväva ut mer i handlignen.

Svårt är ju att skriva en bok på 300 sidor om mig typ, när jag har förträngt större delen av min barndom.

Jag har faktiskt hittat en sida på nätet som heter Mendler, där man kan skriva med en psykolog.

Det känns lite annorlunda, jag har ju aldrig gått hos en riktig psykolog.

Vi har nyss börjat skriva, och hon ställer typ en miljon frågor om mig och mitt liv. Men jag hoppas detta ska hjälpa mig.

Att börja våga, ta för mig mer och tro mer på mig själv, och inte ge upp så lätt så fort någonting verkar vara för svårt för mig.

Det är så oatt det som hindrar mig från att göra saker jag egentligen vill, som att skriva tex. Det har att göra med hur jag betahandlats som barn mycket, min uppväxt.

Att jag aldrig har haft riktiga föräldrar som stöttat mig och uppmntrat mig att göra saker. Då man i stället har fått höra hur dum och lat och slarvig man är, och tjock.

OCh dessutom varit ett starkt mobbingoffer i skolan, det har naturligtvis satt sin prägel i mig.

Att jag inte kan, att jag inte duger att jag inte är tillräckligt vacker som alla andra.

Den stämpeln hos mig kan vara svår att tvätta bort, men jag hoppas det ska gå.

Den som får mig att vilja tänka mer på mig själv är min man, som visat mig att mina behov och känslor är precis lika viktiga, och för att kunna ta hand om andra är det viktigt att själv må bra också.

För det är så mycket jag vill göra här i livet, som jag egentligen brinner för. Som exempelvis detta med skrivandet.

Jag har länge älskat att skriva, det har alltid varit min dröm att få skriva en bok.

Men det är ett srort projekt och tar tid.

Dessutom vill jag ju lära mig att släppa in fler människor i mitt liv att våga lite på folk, och öppna mig. Och förstå att alla är inte de som sviker, det finns ju väldigt snälla och vänliga själar här i världen  .

En speciell person finns i mitt hjärta, och hon känns som en syster för mig., om du läser detta så börjar ditt namn på S..Vi hörs sällan och träffas sällan, men då vi väl träffas är det som om det vore igår, hon kommer alltid att finnas i mitt hjärta, hon har alltid ställt upp för mig då jag behövt henne och jag vet att jag kan skriva till henne om jag behöver det, är så sjukt glad att hon finns i mitt liv  .

Men nu ska jag sluta för ikväll, förmodligen blir det väl kanske lite fler inlägg nu, den som lever får se brukar jag säga  .

Hejsan, det var ett tag sen jag skrev sist, tyckte liksom det var dags nu  .

Tänk vilka härliga tider vi går mot nu, så skönt då solen värmer och jag kan sitta ute på altanen, eller bara njuta av att gå ut en prommenad.

Tyvär så är jag ju ingen riktig badmänniska, eftersom jag ju inte kan simma. Önskar ibland att jag vore det, men känner ändå ingen större lust att lära mig simma just nu.

Jag njuter av livet, och känner mig just nu nöjd och glad. Har ju snart också semester nu i några veckor.

Jag önskar att jag kunde vara lika nöjd med min viktnedgång, men tyvär så går det rätt sakta där.

Men jag tränar som vanligt med längre prommenader och cykelturer på min motioncykel.

Men nu då det är så varmt så får jag nog cykla ute i stället, jag har ju en bra cykel som funkar.

Nu har jag tänkt att testa lchf och se om det kan vara något alternativ för mig.

Då kan man ju leva ungefär som vanligt, och en del av recepten är ju riktigt goda. man kan tex göra plättar och våfflor, fast det blir ett nyttigare alternativ.

Imorgon ska jag göra en lhcf pizza, ska bli spännande att se hur den blir.

Igår gjorde jag mina egna tacobröd, dom blev väl sådär, men dom gick att äta i allafall, och både jag och min man blev så mätta att vi klarade oss på ett tacobröd.

I normala fall kan jag äta två utan problem, fast sedan kom jag på att jag hade för mycket fiberhusk i, så det kanske var därför vi blev så mätta .

Men jag kan säga att det är väldigt dyrt med sådana där special produkter. I fredags då jag och min man var och handlade köpte jag både fiberhusk, profiber och mandelmjöl och bara det blev säkert minst 300 spänn.

Men annars kan man ju egentligen äta vanlig mat, bara man utesluter potatis, ris och pasta.

Jag brukar äta sallad till eller steka grönsaker.

Det är bara att se vilken livstil som passar en bäst.

Min man är det ju lite synd om som får testa mina olika expriment, men hitills har han inte klagat särskilt mycket.

Idag gjorde jag en egen lchf glass tex den blev inte så tokig ändå.

Jag hade sötningsmedel i i stället för vanligt socker.

Tänk er, nästa vecka är det midsommar. Jag och min mans första bröllopsdag vi får fira.

Och det känns fortfarande lika bra.

Det känns som om jag verkligen har funnit min livs kärlek, som jag kan dela både glädje och sorg med.

Han får mig att känna mig lugnare, och mer avslappnad.

Jag minns i början, det berodde ju delvis på mitt dåliga självförtroende och min dåliga ekonomi, och jag tyckte verkligen inte att jag var något att ha.

Att han borde lämna mig och hitta någon bättre, nån mer rikare, och snyggare tjej.

Men han stod hela tiden fast vid mig, och lyssnade inte på mitt prat, utan visade att han ville ha just mig.

Och sen under de här typ fyra åren så har kärleken blivit mer stabilare och starkare mellan oss.

Det känns underbart, att jag förförsta gångenpå länge, helt kan slappna av och inte söka bekymmer som jag gjort, utan acceptera läget som det är.

Och sen vet man ju inte hur länge vår lycka håller i sig, det vet ju ingen,men jag kommer i allafall att ta vara på varje ögonblick och och dag jag får må bra.

Han stöttar mig, i det jag vill göra, och uppmuntrar mig till min träning då det gäller vardaglig motion och mina rörelser för artrosen jag ska göra, ochuppmuntrar mig och säger att jag är duktig.

Men nu ska jag avsluta för ikväll, och faktiskt göra mina rörelser för ikväll.

Jag önskar eventuella läsare en fin sommar och ta handom er själva och varandra, så hörs vi då vi hörs  

Tjohejsan!

Nu var det ett tag sen jag skrev sist, så jag tänkte att det var dags att skriva några rader igen  . Tiden går så fort nu, snart är det sommar sen   har vi semester.

Jag sa till en att det måste ju bero på att man trivs med livet, nu då tiden går så fort. Han sa att det är för att man är gammal, det kändes ju lite deppigt att tänka så, liksom.

Men jag tror att jag föredrar att tänka positivit i stället, att det är för jag trivs med livet just nu. 

Det som är jobbigt just nu för mig, är det här med min artros, jag har ju varit hos sjukgymnasten och har fått ett visst antal rörelser som jag ska göra varje dag, med ett gummiband.

Jag har ju läst en hel del om artos och som jag påpekat tidigare är träning det som hjälper, förutom operation, men det får man bara om man verkligen behöver det.

Om man haltar, eller som i både min brors, och dotters fall att höften var helt trasig såfinns bara operation.

Men jag vill ju försöka undvika det så lönge det går.

Och dom här rörelserna jag fått tar kanske 10 till femton minuter för mig att göra varje dag, det är en vana jag måste få in, ungefär som att man går och äter lunch och middag, eller går och dricker vatten.

Jag försöker se dom som att jag tar min medicin varje gång jag går och lägger mig. Dessutom så har jag ju min vardagliga träning att tänka på också.

Men allt handlar om sin egen tanke, vad man är beredd att offra av sin fritid, och för min del så är ju träningen nåt bra som jag försöker få in i mitt liv.

Pluspoäng som jag liksom ger mig själv, så jag ska orkar.

Har ju redan märkt att jag fått en storlek mindre på tröjorna, exempelvis, trots att jag inte ser de siffrorna jag vill på vågen.

OCh jag har själv kännt att min kondis har förbättrats mycket bra också.

Men nu är det skönt med helg, och jag har inte gjort något särskilt alls.Vi tänkte grilla idag, men det blev så stressigt då vi for på coop och handlade att vi inte hann med det, då blev det tacos i stället och det funkar ju rätt bra det också  .

Ska försöka skriva lite mer på min bok nu, har varit väldigt slö med skrivandet i allmänhet. Jag läste någonstans att självbiografier sällan blir helt färdiga på grund av lathet, och det är sant.

Och många kanske väntar på att insperationen ska komma inhastlands när som helst, bara man sitter och ser teve eller något annat så tänker folk, att ja,, nu får jag en uppenbarelse, nu kan jag skriva tio sidor till.

Fast riktigt så funkar det inte, inte för mig i allafall.

Men jag skriver just nu på en väldigt jobbig del av mitt liv, j, egenligen så har ju större delen av mitt liv just varit jobbig, men vissa delar av det är ju alltid värre än det andra.

Men ju mer jag skriver, ju snabbare blir säkert boken färdig, sen får vi ju se om det blir nåt av den eller inte, är ju inte ens säkert att nån vill läsa eller att nåt förlag vill köpa den, men om jag skriver färdigt den så har jag åtminstone slutfört mitt uppdrag jag vill ha klart, då har jag lyckas slutföra nåt jag verkligen vill i mitt liv  .

Men nu ska jag sluta babbla för ikväll, godnatt och sov gott där ute, och var rädda om er och ta hand om er själva och era nära och kära  .

Godkväll!

Tänkte det var dags för några rader nu igen. Den här helgen har jag inte gjort något särskilt, tiden har liksom bara rullat på.

Jag och min man var ute på långprommenad i går, broarna runt och idag gick jag en prommenad själv med mina stavar.

Försöker träna mig lite mer på kondisionsträning nu, och övar på att gå lite fortare än vad jag brukar göra, men större delen av prommenaderna sker i lite lugnare takt.

Men jag märker att jag har börjat få bättre kondis och orkar mer. Och det känns bra, även om det just nu inte händer särskilt mycket med vikten, så blir det kanske så småningom.

Det kommer att ta tid inser jag innan jag når ett av mina delmål, under 80.

Men jag har ingen brådska, jag försöker i allafall intala mig det, även om jag önskar att det hände fortare.

Men jag vet att jag har svårt att gå ner, och jag har större chans att misslyckas om jag bara stressar på för att sen gå upp igen.

Så har jag gjort i många år, sk jojo bantning, och det är ingenting som jag rekomenderar. DÅ tror jag det är bättre att inse läget, och ta det i sin egen takt, och bli glad den dagen det händer.

Min absoluta målvikt skulle vara 75, eller 70 hade ju förstås bara varit super, ännu bättre.

Men det får jag räkna med kanske tar typ fem till tio år till.

Men ett plus är i allafall att jag har börjat tänka mig mer för då jag köper godis och så, och att jag nu bara försöker ha godisdag en gång i veckan.

Men jag blir ändå inte arg på mig själv om jag skulle misslyckas, jag tänker att det är huvudsaken jag inte går upp så mycket som till 96 kg, som för några år sedan. och jag har säkert vägt ännu mer också innan jag började väga mig.

Men nog om vikten nu.

Jag skrev i förra bloggen att jag börjat läsa en bok som heter kockskola för ensamma hjärtan, typ.

Men jag tycker inte att den verkade vara nån bok för mig, jag tycker att den är så rörig är så många olika personer man får följa i olika kapitel, och jag kände i allafall att jag till slut tappade tråden helt.

Då jag läser en bok vill jag helst ha en huvudperson eller två som man får följa med under hela boken, och sen förstås några biroller vid sidan om.

Nu har jag börjat om med en bok som jag läste innan min syn började bli sämre.. Den heter Överaska mig med Pophia Kinsella, min favoritför fattare. Har läst mycket av hennes böcker, och jag tycker att det flesta av dem är bra, är typ feelgood romaner, såna gillar jag bäst.

Jag och min man har börjat se en serie också, de visar den andra säsongen nu av den på teve fyra, sjölyckan. Och jag måste säga att den är så rolig, så vi har fått skratta, under helgen har vi sett nio avsnitt av den första säsongen. Det är korta avsnitt så det är lätta att komma in i.

Men nu är det snart dags för mig att sussa i säng.

Jag måste bara berömma min man, som jag tycker är så himla duktig. Han ser till att det blir gjort mycket saker här i hemmet.

Nu i helgen har han hållit på att klamra fast en lång kabel som går till min dotters dator, så det ser mycket bättre ut, och så har han fixat och donat ibadrummet här uppe.

SÅ nu kan jag andvända det, tycker det är mycket praktiskare att duscha uppe än nere, och andra saker gör han också.

Jag är imponerad att han är så duktig. Jag vet att jag skryter nu, men han känns som typ min drömprins, som kommit ridande in i mitt liv, på häst och har tagit mig till ett mycket bättre liv, där jag mår bra, och får kärlek och vara den jag är  .

Men nu vill jag avsluta med att ge en styrkekram där ute till ni som har det svårt, och lider tex av corvid -19 eller har det svårt på annat vis.

Jag ber att det här eländet med corona snart ska vara över, och att världen snart kan återfå sin normala funktion igen.

Och jag ber att Adam Alsing ska få vila i frid, och sänder en tanke till hans nära och kära som lider av hans förlust.

Fast jag inte kände honom såkänns det lite som att man gjorde det, han var en bra programledare, och som jag mycket förstår var en väldigt fin och ödmjuk person som inte gjorde skillnad på folk han träffade.  .

Var rädda om er därute och ta hand om era nära och kära så gott det går, om inte ni kan träffas så ring eller smsa, viktigt är det ju att veta att ens nära tänker på en.

Nu ska jag sluta rabbla för i kväll, natti natti och vi hörs en annan kväll   .