Hejsan!

Ja, det var ett tag sen jag skrev nu, hade nästan glömt bort att jag har en blogg  . Nu är det äntligen helg, och det känns väldigt skönt med lite sovmorgon imorgon, ska jag säga.

Annars har jag inte något särksilt inplanerat.

Jag har köpt en ny dator, faktiskt. Tyckte att det var på tiden, då min gamla var totalt värdelös, och dessutom hade windows 8.

Jag märker en klar förbättring med denna dator, behändigare att skriva på och en betydligt bättre skärm.

Så den här datorn lär nog komma till mer andvänding.

Jag har anmält mig till en skrivskola på nätet, håller på just nu med första uppgiften. Så jag känner mig rätt inspererad.

Jag är rätt osäker på om jag verkligen kommer att skriva om mitt liv, eller om jag ska skriva om en person som haft liknande liv som mig , men då kan jag sväva ut mer i handlignen.

Svårt är ju att skriva en bok på 300 sidor om mig typ, när jag har förträngt större delen av min barndom.

Jag har faktiskt hittat en sida på nätet som heter Mendler, där man kan skriva med en psykolog.

Det känns lite annorlunda, jag har ju aldrig gått hos en riktig psykolog.

Vi har nyss börjat skriva, och hon ställer typ en miljon frågor om mig och mitt liv. Men jag hoppas detta ska hjälpa mig.

Att börja våga, ta för mig mer och tro mer på mig själv, och inte ge upp så lätt så fort någonting verkar vara för svårt för mig.

Det är så oatt det som hindrar mig från att göra saker jag egentligen vill, som att skriva tex. Det har att göra med hur jag betahandlats som barn mycket, min uppväxt.

Att jag aldrig har haft riktiga föräldrar som stöttat mig och uppmntrat mig att göra saker. Då man i stället har fått höra hur dum och lat och slarvig man är, och tjock.

OCh dessutom varit ett starkt mobbingoffer i skolan, det har naturligtvis satt sin prägel i mig.

Att jag inte kan, att jag inte duger att jag inte är tillräckligt vacker som alla andra.

Den stämpeln hos mig kan vara svår att tvätta bort, men jag hoppas det ska gå.

Den som får mig att vilja tänka mer på mig själv är min man, som visat mig att mina behov och känslor är precis lika viktiga, och för att kunna ta hand om andra är det viktigt att själv må bra också.

För det är så mycket jag vill göra här i livet, som jag egentligen brinner för. Som exempelvis detta med skrivandet.

Jag har länge älskat att skriva, det har alltid varit min dröm att få skriva en bok.

Men det är ett srort projekt och tar tid.

Dessutom vill jag ju lära mig att släppa in fler människor i mitt liv att våga lite på folk, och öppna mig. Och förstå att alla är inte de som sviker, det finns ju väldigt snälla och vänliga själar här i världen  .

En speciell person finns i mitt hjärta, och hon känns som en syster för mig., om du läser detta så börjar ditt namn på S..Vi hörs sällan och träffas sällan, men då vi väl träffas är det som om det vore igår, hon kommer alltid att finnas i mitt hjärta, hon har alltid ställt upp för mig då jag behövt henne och jag vet att jag kan skriva till henne om jag behöver det, är så sjukt glad att hon finns i mitt liv  .

Men nu ska jag sluta för ikväll, förmodligen blir det väl kanske lite fler inlägg nu, den som lever får se brukar jag säga  .